Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Så pass långt hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
163Ö.
Han kilade bort och lät Christophe stå
kvar mitt på gatan med biljetten i handen.
Christophe var rätt förlägen. Han sade
sig nog att det lämpligaste vore att bära
biljetten till Grünebaums, men den tanken lekte
honom inte alls i hågen. Han gick obeslutsamt
hem, och då han såg på klockan märkte ban,
att han nätt och jämnt skulle ha tid att kläda
om sig och gå till teatern. Han föreslog sin
mor att följa med, men Louisa svarade att hon
hellre ville gå och lägga sig. Så gick han
ensam. I grund och botten gladde han sig
barnsligt. Det enda som oroade honom var
att han inte fick dela detta nöje med någon.
Han hade inga samvetsbetänkligheter
gentemot gubben Mannheim och Grünebaums; ban
tänkte blott på vilken glädje ban kunde berett
andra unga män, och det gjorde honom ont
att ej få göra det. Han funderade hit och dit,
men fann ingen. För resten var det sent och
ban måste skynda sig.
Då ban kom in i teatern gick han förbi
biljettluckan, där ett anslag upplyste om att
allt var slutsålt. Bland dem som förtretade
vände om märkte han en ung flicka; hon
tycktes ha svårt att besluta sig och betraktade
längtansfull de som trädde in. Hon bar en
enkel svart klänning, ansiktet var smalt och
bela utseendet hade något sprött och förfinat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
