Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Nästa morgon hälsade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
179Ö.
sopar bort dimmorna. Hon var rätt intelligent
men saknade bildning ocb eftertanke. Hon
kände ögonblickligt och av bela sitt bjärta
allt som var gott och ädelt, och nästa minut
gapskrattade hon kanske. För visso var hon
kokett, hon blickade skälmskt på Christophe,
och det misshagade henne inte att visa honom
sina nakna armar och sin bara hals. Hon
skulle gärna velat förvrida huvudet på
honom, men det var inte någon beräkning
med i spelet. Bäst tyckte hon om att skratta,
prata, vara en god kamrat utan konster och
fasoner. Hon berättade honom teaterlivets
avigsidor, kamraternas dumma avund,
Jeza-bels försmädligheter (så kallade hon den stora
skådespelerskan). Han beklagade sig i sin tur
över tyskarna; hon klappade i händerna och
höll med honom. Egentligen var hon god och
ville inte alls klandra någon, men det
hindrade henne inte ifrån att göra narr av folk.
Hon hade ett skalkaktigt lynne och en
realistisk iakttagelseförmåga som är den
sydfranska befolkningen säregen. Oftast kunde hon
ej motstå sin lust att teckna en karikatyr i
få men träffande ord. Så skrattade hon
muntert och visade sina skarpa sinå rovtänder;
ögonen, som hade blå ringar, lyste i det vita
ansiktet, blekt av sminket.
Plötsligt märkte de att de pratat över en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
