Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Nästa morgon hälsade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
j EAN-CHRISTOPHE
och hans hänförelse gjorde henne själaglad, ty
hon hade ej ännu hunnit bliva bortskämd. —
Hon var så naturlig i alla sina rörelser, i hela
sitt sätt, till och med i sin lilla fåfänga och
oskyldiga behagsjuka att han inte erfor
minsta förlägenhet. De kände sig strax som
gamla vänner. Han totade till en smula
franska och hon krånglade ihop litet tyska.
Efter en timmes förlopp anförtrodde de
varandra alla sina hemligheter. Hon glömde
alldeles bort att be honom gå. Den glada,
begåvade, spontana, temperamentsfulla
syd-ländskan skulle aldrig förmått härda ut bland
sina inskränkta kamrater, i ett land vars
språk hon ej kunde, om hon inte ägt en
naturlig, inneboende glädje; nu var hon desto
gladare att ha funnit någon att tala med. Vad
Christophe beträffar gjorde det honom
oändligt gott att, omgiven av tillknäppta inbundna
kälkborgare, råka på denna söderns fria
dotter, fylld av folkets rika must. Han kände
inte ännu till dylika naturers ytlighet som
— i motsats till hans förkättrade tyskar —
ej rymma mer själ eller hjärta än de bära till
torgs — och knappt så mycket en gång. Hon
var åtminstone ung och levande, hon sade
ärligt ifrån vad hon tänkte och bedömde allt
med en nymornad blick. I hennes närhet
inandades man något av den friska mistral som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
