Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Nästa morgon hälsade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
j EAN-CHRISTOPHE
då hon inte erinrade sig texten, uppfann hon
helt enkelt ord med barbarisk och sträv klang,
som narrade dem båda att skratta. Hon
tröttnade aldrig på att låta honom spela, och han
tröttnade ej heller på att lyssna till hennes
vackra röst, så okunnig om alla konstgrepp, så
ungdomligt skär och rörande. Hon sade allt
som föll henne in. Ehuru hon ej kunde
förklara varför hon tyckte om en sak eller ej,
gömdes det dock i varje hennes omdöme ett
dolt skäl. Egendomligt nog kände hon sig
minst väl till mods i de klassiska verk som voro
mest uppburna i Tyskland; hon yttrade några
artiga ord, men man såg att det inte
tilltalade henne. Som hon ej ägde musikalisk
utbildning, saknade hon det nöje som »det
redan hörda» förskaffar både musikkännare
och kompositörer — allt det som låter dem i
ett nytt verk älska eller återgiva de former
och formler som de redan beundrat i gamla
verk. Den tyska smaken för melodisk
känslosamhet felades henne även (eller rättare,
hennes sentimentalitet var av en annan art, vars
brister han ej ännu upptäckt) — hon
hän-rycktes inte av vissa fadda, förvekligade bitar
som man i Tyskland särskilt höll av; hon
fäste sig inte vid hans medelmåttigaste Lied,
den som han helst skulle velat bränna, emedan
hans vänner ständigt bar den på tungan, över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
