Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Nästa morgon hälsade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
185Ö.
lyckliga att kunna beundra något. Corinnes
dramatiska instinkt drog henne till de
melodier som ärligt avtecknade en verklig lidelse,
en sann känsla — just desamma som han själv
satte mest värde på. Hon visade däremot
föga sympati för vissa harmoniens
skrovligheter som Christophe fann belt naturliga; de
stötte henne så, att hon tvärstannade och
frågade »om det verkligen var så». Då han
svarade ja, beslöt hon sig för att gå vidare, men
hon gjorde en liten grimas som inte undgick
Christophe. Ibland föredrog hon att hoppa
över en takt. Han spelade om den igen och
frågade.
— Tycker ni inte om det där?
Hon rynkade på näsan.
— Det är falskt, sade hon.
— Visst inte, svarade han skrattande.
Det är alldeles riktigt. Tänk väl efter. Är
det inte rätt här?
Han pekade på sitt hjärta.
— Kanske! Men det är falskt här.
Hon drog sig i örat.
Hon visade sig även litet bestört över den
tyska röstens deklamatoriska språng i höjden.
— Varför skriker han så? Han är ju
alldeles ensam. — Förlåt mig! Bliv inte ond,
men han bär sig åt, som om han ropade an
en båt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
