Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Medan han ännu var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
213Ö.
samt till åhörarnas fromma utbredde sin
nietzscheanska pessimism, för att slutligen
dödsberusad, under gälla skrattsalvor, sticka
kniven i strupen på sig själv.
Ingenting kunde vara Christophe mer
motbjudande än en dylik tillkrånglad
litteratur: en degenererad nordens barbar som
klädde ut sig till grek. I hans krets utropade
alla att det var ett mästerverk. Han var feg
och lät övertyga sig. Uppriktigt sagt,
uppfylldes han av musik ända till bristning, och
han tänkte mycket mer på sin komposition
än på texten. Texten var blott en flodbädd
i vilken han kunde gjuta sin lidelses
strömmar. Han var så avlägsen som möjligt från
den självförnekelse och den förstående
opersonlighet som kräves av den som i toner vill
tolka ett diktverk. Han tänkte bara på sig
själv och inte alls på poesien, men han anade
det inte. Omedvetet bedrog ban sig och såg
i dramat något helt annat än vad som
verkligen fanns där. Samma sak hade redan skett
då han var barn och i sitt huvud byggde upp
en pjäs fullständigt skild från den som
spelades framför honom.
Först vid repetitionen såg lxan
verkligheten klart. En dag då han lyssnade till en
scen tycktes den honom så enfaldig att han
misstänkte aktörerna för att vanställa den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
