Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Medan han ännu var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
J Ii AN-CHRISTOPHE
annat; de tycktes hela tiden sjunga falskt.
Christophe gnisslade tänderna och tröttade ut
sig med att söka anvisa dem den rätta tonen.
De läto honom skrika och fortsatte orubbligt;
de visste ej ens vad han begärde av dem.
Christophe skulle helst lämnat allt åt sitt
öde, om han ej varit bunden av fruktan för
en process. Mannheim, åt vilken han delgav
sin misströstan, skrattade ut honom.
— Vad bråkar du för? sade han. Det går
utmärkt! Ni förstår inte varandra? Nå, än
sen då? Vem har någonsin förutom
författaren begripit ett verk; han har en bra stor
tur om han åtminstone förstår sig själv.
Christophe plågades av diktens enfald
som skulle, sade han, döda musiken.
Mannheim gjorde inga svårigheter att erkänna att
dikten saknade allt sunt förnuft och att
Hell-muth var en odräglig snobb; men det
behövde man inte oroa sig över: Hellmuth gav
utsökta middagar och hade en vacker hustru;
vad kunde väl kritiken fordra mer? —
Christophe ryckte på axlarna och sade att ban ej
hade tid att lyssna till sådant skräp.
— Det är visst inte skräp! sade
Mannheim. Så är det alltid med allvarligt folk, de
ha ingen aning om vad som har verklig
betydelse i livet.
Han rådde Christophe att inte syssla så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
