Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han led av kritiken...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
225Ö.
den unge talangfulle medborgaren
Jean-Christophe Krafft, vars sympatier för de
arbetande klassernas krav voro väl kända.
Christophe läste varken notisen eller
artikeln, ty just den morgonen, en söndag, begav
han sig redan i daggryningen långt ut åt
landet. Han var vid strålande lynne. Då ban
såg soluppgången ropade ban högt, han
skrattade, joddlade, hoppade, dansade. Ingen tråkig
tidskrift mer, ingen musikkritik! Våren var
inne, jordens och himlarnas musik — den
skönaste av alla — hade återvänt. Slut med
illaluktande, mörka konsertsalar, med
obehagliga grannar och odrägliga virtuoser! Den
susande skogen höjde sin underbara sång och
över fälten drogo likt vågor livets berusande
fläktar som bröto sönder jordens stelfrusna
skorpa och öppnade paradisets portar.
Då ban kom hem från vandringen surrade
det i hans huvud av ljus och musik. Hans
mor lämnade honom ett brev som anlänt från
slottet under hans frånvaro. Brevet, skrivet i
tredje person, meddelade herr Krafft att han
borde infinna sig vid hovet samma morgon.
Morgonen var tilländalupen, klockan var nära
ett. Christophes lugn rubbades inte.
— För sent! sade han. Det får bli i
morgon i stället.
Men hans mor blev ängslig.
15. — Jean-Christophe. iv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
