Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han led av kritiken...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
J Ii AN-CHRISTOPHE
— Nej, nej, det gick inte an att avfärda
Hans Höghets order på detta sätt. Han måste
strax gå. Kanske vore det fråga om någon
viktig sak.
Christophe ryckte på axlarna.
— Viktig! Som om dessa personer
någonsin hade något viktigt att säga. Han kommer
antagligen att utbreda sina tankar om
musiken. Det blir muntert! Bara ban inte fått
infallet att rivalisera med »Siegfried Meyer»
och även han komponerat en »Hymn till
Jyir>. Jag lovar att jag inte skall spara
honom. Jag ämnar säga: Gör politik. Där
är ni härskare, där får ni alltid rätt. Men i
konsten! Tag er i akt. I konsten ser man er
utan kask, utan uniform, utan titel, förfäder
eller tjänstgörande vakt... tänk bara, vad
finnes väl då kvar av er.
Den beskedliga Louisa, som tog allting på
djupaste allvar, lyfte armarna i höjden:
— Du får inte säga något sådant... Du
är tokig... alldeles tokig!...
Han roade sig med att plåga henne en
smula och begagnade sig av hennes
lättrogenhet, tills överdriften blev så pass påtaglig, att
.Louisa äntligen fattade att han skämtade.
Hon ryckte på axlarna:
— Du är för dum! Min stackars gosse.
Han skrattade och kysste henne. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
