Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han led av kritiken...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
229Ö.
modigt besvara Christophes mindre
vördnadsfulla infall, anlade denna gång en stram min.
Christophe uppmärksammade det inte; en bit
längre fram mötte han en kanslisekreterare
som vanligen pratade och slösade med
vän-skapsbetygelser; han förvånades nu över den
brådska denne ådagalade i att hasta förbi och
undvika varje samtal. Utan att likväl
fördjupa sig i detta tillfälliga intryck fortsatte
han sin väg och bad om att bli anmäld.
Han steg in. Middagen hade just slutat.
Storhertigen uppehöll sig i en av salongerna.
Stödd mot spiselkransen rökte han och talade
med sina gäster, bland vilka Christophe
igenkände sin prinsessa; hon rökte även och satt
vårdslöst tillbakalutad och talade högt med
några officerare, som bildade krets kring
henne. Samkvämet var livligt och alla syntes
glada. Christophe hörde vid sitt inträde
storhertigens bullrande skratt. Men detta skratt
tvärstannade, då fursten fick syn på
Christophe. Han grymtade till och rusade rakt
emot honom.
— Jaså, där är ni! skrek han. Ni
behagar äntligen komma. Tror ni att ni skall
få göra narr av mig längre. Ni är en
drummel, min herre!
Christophe blev så häpen över den
kanonsalva han sålunda erhöll mitt i bröstet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
