Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han led av kritiken...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
J Ii AN-CHRISTOPHE
både hjärta och smak — för alla verkliga
tyskar. Ni gjorde bäst i att komponera
vackrare musik, men om det är er omöjligt, så
arbeta helt enkelt på era övningar och skalor.
Jag vill inte veta av någon musikens Bebel
som roar sig med att draga ned nationens ära
och utså oro i folkets sinne. Vi veta vad som
är vackert er hjälp förutan. Gud vare lov!
Vi behövde inte invänta er för att få reda
därpå. Därför, marsch till ert piano och låt
oss vara i fred!
Den tjocke mannen stod mitt emot
Christophe och stirrade på honom med ursinniga
ögon. Christophe var alldeles likblek. Han
försökte tala och mumlade:
— Jag är inte eder slav ... Jag säger vad
jag vill... Jag skriver vad jag vill...
Han höll på att kvävas, ban var nära att
gråta av blygsel och raseri, benen darrade.
Med en plötslig armbågsrörelse knuffade han
omkull ett föremål på ett av borden. Han
förstod att han gjort sig löjlig och han spårade
undertryckta skratt. Längst bort i salongen
såg han, som genom en dimma, prinsessan;
hon följde uppträdet med ögonen och utbytte
några ironiskt medlidsamma reflexioner med
sina grannar. Från den stunden förlorade
ban klart medvetande om vad som skedde.
Storhertigen skrek, Christophe skrek ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
