Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han led av kritiken...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
233Ö.
högre, utan att veta vad han sade. Furstens
sekreterare och en annan hovfunktionär
kommo tillstädes och sökte tysta ned honom;
han knuffade undan dem. Medan han talade
skakade han mekaniskt en askkopp, som han
tagit från bordet vid vilket han stödde sig.
Han hörde sekreteraren säga:
— Släpp det där!... Släpp det där!
Han hörde sig själv ropa meningslösa ord
och såg sig bulta med askkoppen mot
bordskanten.
— Ut! röt storhertigen, vild av vrede. Ut!
Ut! Jag kör bort er!
Officerarna hade närmat sig fursten och
sökte lugna honom, han höll på att få ett
slaganfall, ögonen tycktes vilja spränga ut ur
sina hålor, ban ropade att man skulle kasta
ut boven. Det lyste rött för Christophes ögon,
ban var nära att slå sin knytnäve i
storhertigens ansikte, men han var sliten mellan ett
virrvarr av stridiga känslor. Skam, ilska, en
viss ingrodd blyghet, tysk underdånighet,
traditionell vördnad och ödmjuka vanor
kämpade inom honom. Han ville tala och kunde
inte. Han ville handla, men det var honom
omöjligt. Han varken såg eller hörde. Han
lät leda ut sig genom dörren.
Han passerade förbi betjänterna, som, till
synes oberörda, samlat sig nära dörren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
