Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han led av kritiken...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
235Ö.
hörde nu i det lilla rummet, endast den smala
järnsängen gnisslade.
Louisa lyssnade vid dörren, hon knackade
förgäves, ropade sakta; ingen svarade, hon
väntade ängsligt och avlägsnade sig. Hon
återkom flera gånger under eftermiddagen och
en sista gång innan hon skulle lägga sig.
Dagen förflöt, natten förflöt. Huset var
stumt. Christophe darrade i feber. Stundtals
grät han och i mörkret sträckte han sin
knutna näve mot muren. Vid tvåtiden på
morgonen kiev han svettig och halvnaken ut
ur sängen i ett anfall av vansinne. Han var
sönderfrätt av hat och blygsel; kropp och själ
vredo sig i dess flammor. Hela denna orkan
brusade utan att ett ljud förnams. Med
hopbitna tänder stängde han allting inom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
