Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han led av kritiken...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
J Ii AN-CHRISTOPHE
åhört tvisten. De trettio steg han måste taga
för att komma igenom förrummet varade,
tyckte han, till livets ände. Galleriet
förlängdes allt eftersom han skred fram. Skulle
han någonsin slippa ut? Ljusen som lyste
genom glasdörrarna voro för honom målet,
räddningen. Han stapplade nedför trappan
och glömde att han var barhuvad; den gamle
lakejen ropade efter honom och lämnade
honom hans hatt. Han måste samla alla sina
krafter för att komma ut ur slottet, gå över
gården och nå sin bostad. Hans tänder
skall-rade. Då han öppnade hemmets dörr blev
modern förfärad över hans utseende och hans
darrande gestalt. Han sköt henne åt sidan,
vägrade att svara på hennes frågor och låste
in sig i sitt rum samt lade sig. Han skakades
av en sådan frossa att han inte förmådde
kläda av sig, han kunde inte draga andan,
hans leder voro sönderbrutna ... Ack, den
som inte längre behövde se eller känna, inte
uppehålla denna eländiga kropp, kämpa mot
detta lumpna liv. Ack, den som finge falla,
falla djupt ned utan tanke, inte längre finnas
till någonstädes. — Med största svårighet rev
han äntligen av sig kläderna, slängde dem
runt omkring på golvet, kastade sig i sängen
och drog täcket över ögonen. Varje ljud upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
