Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Christophe hade redan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
251Ö.
stinktmässigt rymde Christophe utåt landet
genom öde tomter, där enstaka skjul och några
få byggnadsställningar reste sig omgärdade
av plank. Hans tankar voro mordiska; han
skulle velat döda den man som tillfogat honom
en så blodig förolämpning... Ack, om ban
än dödat honom, skulle han inte utrotat
fientligheten hos hela denna skara människor;
deras gäckande skratt genljöd i hans öra. De
voro alltför många, han förmådde intet mot
dem. Alla dessa som inbördes splittrades av
så många ting voro ense i en enda sak: att
skymfa och krossa honom. Det var ej längre
oförstående, det var hat. Vad hade han väl
gjort dem för ont? Han bar inom sig en
skönhetsvärld som kunde upplysa tillvaron
och vidga hjärtat; han skulle velat uttrycka
allt det ban kände, låta andra njuta därav,
han hade trott att de skulle dela hans glädje.
Om de ej funno behag i hans verk borde de
dock ha varit honom tacksamma för hans goda
vilja. De hade strängt taget rätt att påpeka
hans misstag, men hur kunde de finna en
elak njutning i att skymfa hans tankar, att
vanställa dem, att trampa dem under fötterna,
att stinga honom till döds. I sin exaltation
överdrev han deras bat, han förlänade dem
ett allvar som så pass medelmåttiga varelser
voro ur stånd att äga. Han snyftade; »Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
