Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Christophe hade redan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
J Ii AN-CHRISTOPHE
har jag gjort dem?» Han var nära att kvävas,
han kände sig förlorad, alldeles som då han
var ett litet barn och för första gången gjorde
bekantskap med mänsklig elakhet.
Då han tittade sig omkring, märkte han
plötsligt att han kommit till stranden av den
å där hans far drunknat. Med ens uppsteg i
hans inre önskan att dränka sig. Utan
uppskov beredde han sig att hoppa i.
Men då ban böjde sig ned, lockad av
vattnets genomskinliga klara ro, begynte en liten
fågel i ett närgränsande träd att sjunga högt.
Han lyssnade. Vattnet sorlade. Man hörde
det blommande gräset sakta rassla och vaja
under sommarvindens mjuka fläkt. Popplarna
ryste och dallrade. Bakom häcken stodo
gömda i en trädgård osynliga bikupor, som
fyllde luften med söt doftande musik. På
andra sidan strömmen vilade en ko och
drömde med sina stillsamma bruna ögon. En
ljuslockig liten flicka satt uppflugen på muren
bredvid. Vid hennes späda axlar var en
genombruten korg fastbunden, hon liknade en
liten bevingad ängel; även hon drömde,
gungade fram och åter med benen och
små-gnolade en meningslös liten visa. Långt borta
på fälten hoppade en vit hund med långa
skutt. Christophe stödde sig mot ett träd,
lyssnade, betraktade jordens vårliga skrud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
