Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Christophe hade redan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
253Ö.
lian intogs åter av naturens lycka och frid.
Han glömde... han glömde ... Han slöt
häftigt i sina armar det vackra träd mot vilket
han lutat sin heta kind. Han borrade ned
huvudet i gräset. Han skrattade krampaktigt.
Han jublade! All livets skönhet, ljuvlighet
och behag omringade honom, trängde sig på
honom; han sög upp lyckan som en svamp.
Han tänkte:
— Varför är du så vacker?... och de
andra — människorna så fula!...
Vad mer! Han älskade livet, ban kände
att han alltid skulle älska det, att ingenting
kunde avspisa honom. Berusad famnade ban
jorden — livet:
— Jag äger dig! Du är min. De kunna
inte taga dig ifrån mig. De må göra vad de
vilja. De må skänka mig lidande. Lida, det
är ändå att leva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
