Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Christophe ställdes ånyo...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
J Ii AN-CHRISTOPHE
ut. Så bläddrade ban bit och dit utan att ana
vart han tog vägen. Han läste franska med
stor möda, och då han ansträngt sig för att
fatta en mening möttes ban vanligen av ett
obetydligt och pråligt ordsvall.
Mitt i detta kaos skymtade likväl en eller
annan ljusglimt. Det var värjstötar, skarpa
huggande ord, klara hjälteskratt. Redan vid
första genomläsningen frigjorde sig ett visst
intryck, kanske just på grund av samlingens
tendentiösa riktning. De tyska
bokförläggarna hade, med eller mot sin vilja, valt ut
det som enligt fransmännens eget vittnesbörd
kunde fastslå franska fel ocb tysk
överlägsenhet. Men de anade ej, att vad de sålunda
framhävde var just det underbara frisinnet
hos dessa fransmän, som kritiserade sig själva
och berömde sina motståndare. Michelet
höjde Fredrik II till skyarna, Lanfrey
lovordade engelsmännen vid Trafalgar och
Char-ras beundrade 1813 års Preussen. Napoleons
utländska fiender hade aldrig uttalat så hårda
domar om honom som hans egna landsmän.
Deras ironiska sinnelag sparade ej ens de mest
hävdvunnet vördade ting. Till och med under
Ludvig den fjortonde hade de perukprydda
skalderna ordet fritt. La Fontaine hånade allt
och alla, Boileau smädade adeln. Voltaire
angrep kriget, avbasade religionen, förlöjli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
