Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Christophe ställdes ånyo...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
J Ii AN-CHRISTOPHE
givit varje försök att ordna sina intryck; han
gick omedelbart från en känsla till en annan:
han levde. De franska författarnas
munterhet — Chamfort Ségur, Dumas père, Mérimée
— vidgade hans själ, och stundom steg från
någon av bokens sidor en fläkt av
revolutionens anda.
Morgonen var nästan inne, då Louisa, som
låg i det närgränsande rummet, vaknade och
såg ljuset sippra genom dörrspringan. Hon
knackade i väggen och frågade om ban var
sjuk; en stol gnisslade mot golvet, dörren
öppnades och Christophe visade sig i bara
skjortan och likblek. Han höll i handen en bok
och en ljusstake samt gjorde underliga
komiskt högtidliga gester. Louisa reste sig
förskräckt upp och trodde att han blivit galen.
Han skrattade, förde ljusstaken fram och
tillbaka och började deklamera en scen ur
Moliére. Mitt i en mening brast han i
gapskratt, satte sig på sängkanten och kippade
efter andan. Louisa blev lugnad och grälade
smått:
— Vad är det nu igen? Var snäll och gå
och lägg dig... Min stackars gosse, du blir
alldeles tokig!
Men ban fortsatte bara:
— Du måste höra på det här.
Han satte sig vid hennes huvudgärd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
