Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han fortfor att ösa ur...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
J Ii AN-CHRISTOPHE
— Vad?
— Läs!
Han vände ryggen och gick bort i ett born
och tjurade.
ßeinbart och hans hustru läste. De funno
endast den mest överdrivna beundran.
— Jag begriper inte vad du menar, sade
de båda helt häpna.
— Ser du inte? Ser du inte!... ropade
Christophe och tog brevet tillbaka. Kan du
inte läsa innantill? Ser du inte att han också
är en »Brahmin»?
Då först märkte Keinhart att
universitetsmusikdirektören på ett ställe i brevet jämförde
Christophes Lieder med Brahms’.
— En vän. Jag finner äntligen en vän
och knappt har jag funnit honom förrän jag
förlorar honom ånyo.
Han var alldeles utom sig. Om man låtit
honom hållas skulle han ha svarat med några
näsvisa ord eller ock skulle ban ansett sig
mycket klok och ädelmodig om ban tegat helt
och hållet. Lyckligtvis skämtade Reinharts
bort hans dåliga lynne och fingo honom att
skriva några — visserligen tvungna och kalla
— tacksägelseord. Peter Schulz’ hänförelse
minskades ej. Han avsände två eller tre lika
rörande brev. Christophe var ej någon god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
