Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han träffade nu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
293Ö.
harts inbillade sig att de förstodo Christophe
och Christophe sökte inbilla sig detsamma.
Tid efter annan föll det honom visserligen in
att skämta en smula och lägga ut fällor för
dem. Han spelade något slags meningslöst
potpurri och lät dem tro att han komponerat
det. Då de utgjutit sin beundran talade han
om hur det hängde ihop. Från den stunden
misstänkte de honom, och då han antog en
hemlighetsfull min trodde de strax att han
ville lura dem och de kritiserade skarpt.
Christophe lät dem hållas, medgav att
kompositionen inte var något värd; plötsligt brast ban
i skratt:
— Era skojare! Ni har minsann rätt. Det
är mitt verk.
Han var lycklig som en kung över sitt
lilla bedrägeri. Fru Reinhart blev förtretad
och gav honom en liten smäll, men han
skrattade så gott att de måste skratta med honom.
De gjorde inte anspråk på att vara ofelbara,
och då de ej längre visste på vilken fot de
skulle stå tog fru Reinhart det partiet att
kritisera allt, medan hennes man berömde allt;
sålunda voro de säkra om att en av dem delade
Christophes åsikter.
För resten var det mindre musikern som
intresserade dem än Christophe själv, den
godmodige, litet tokige pojken, som var så vänfast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
