Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han träffade nu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
295Ö.
önskan hörde till det slag som livet sällan
uppfyller och att han ej finge fordra större lycka
än de flesta äkta konstnärer som varit hans
föregångare. Några böcker, lånade ur
Rein-harts bibliotek, lärde honom känna de
förfärliga prövningar som 1600-talets tyska musici
genomgått, han såg den lugna ståndaktighet
dessa storslagna själar visat. Störst bland
dem alla framstod den hjältemodige Schütz,
som mitt i krigets larm orubbligt fortsatte sin
väg tvärsigenom brända städer, pestsmittade,
härjade trakter, bunden till ett fädernesland,
skövlat och nedtrampat av vilda horder från
Europas alla hörn — ett fädernesland som
brutet, utmattat, vanärat av olyckan ej längre
sökte kämpa emot utan endast slött åtrådde
vilan. Han tänkte: vem vågar väl beklaga
sig inför ett dylikt exempel? Dessa
konstnärer hade ingen publik, ingen framtid. De
skrevo för sig själva och sin gud. Vad de
skrevo i dag, skulle kanske nästa dag förinta,
och dock fortsatte de. De voro ej ens
bedrö-vade. Ingenting bröt ned deras glättiga
orädda godmodighet. Sången tillfredsställde
deras själ och av livet begärde de blott att få
leva, att förtjäna sitt bröd och att finna några
hyggliga enkla människor som antagligen ej
förstodo dem, bara trodde på dem, människor
vilka de i sin tur litade på. Varför skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
