Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Sådan var den man...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
315
att visa sig, och det märktes att hon fått i sitt
huvud att han måste göra det. Hon tilltalade
honom mycket otvunget; Christophe kände
sig illa berörd av hennes anmärkningar, men
Hassler tycktes inte bekymra sig därom. Allt
under det han smågrälade skämtade ban med
flickan, som tycktes finna ett nöje i att
uppegga honom. Äntligen öppnades en dörr,
Hassler kom närmare med släpande gång.
Han steg in. Christophes hjärta krympte
samman. Han kände igen honom! Ack om
han bara inte känt igen honom! Det var
Hassler och ändå inte han. Den höga pannan
var fortfarande fri från rynkor och ansiktet
slätt som på ett barn, men han hade blivit
skallig, hyn var gul, dragen pussiga och hela
uttrycket slött och sömnaktigt. Underläppen
hängde en smula, munnen bar en uttråkad
surmulen min. Han sköt upp axlarna och
stack ned händerna i sin utslitna kavaj. På
fötterna hade han nedkippade tofflor.
Skjortan föll i en valk över byxorna som ej voro
riktigt knäppta. Han tittade på Christophe
med matta ögon, som ej lystes upp ett enda
grand då den unge mannen framstammade
sitt namn. Han bugade sig stelt, sjönk slappt
ned på divanen, suckade och staplade upp
kuddarna omkring sig. Christophe sade ånyo:
— Jag har redan haft den äran... Ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
