Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Sådan var den man...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
JEAN-CHRISTOPHE
hade en gång godheten ... Jag är Christophe
Krafft.
Hassler hade slängt de långa benen över
varandra, hans magra händer höllo om det
ena knäet, som han dragit ända upp till
hakan.
Han svarade:
— Känner inte alls.
Christophe begynte med sammansnörd
strupe att erinra om deras forna möte.
Under alla förhållanden skulle det varit
honom svårt att tala om sina personliga
minnen, nu blev det honom en olidlig plåga. Han
trasslade in sig, sökte efter ord, sade
dumheter som han rodnade över. Hassler lät
honom snärja in sig bäst han ville och fortfor
att betrakta honom med en likgiltig svävande
blick. Då Christophe nått slutet av sin
berättelse, gungade Hassler några minuter tyst
fram och tillbaka som om han väntat att
Christophe skulle fortsätta, så yttrade han
trött:
— Ja, allt det där föryngrar oss inte
åtminstone!
Efter att ha sträckt på sig och gäspat
tillade han:
— Ber om ursäkt... har inte sovit...
superade på teatern ...
Han gäspade ånyo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
