Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Sådan var den man...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
JEAN-CHRISTOPHE
kommer bara att tänka på att lyckas ocb njuta
liksom alla andra, ocb det gör ni rätt i.
Christophe försökte protestera, men
Hassler klippte tvärt av. Han tog nothäftet och
började klandra vad ban nyss berömt. Han
underströk ej endast — på ett onödigt sårande
sätt — de verkliga misstag, vårdslösheter eller
fel som Christophe råkat begå, han
underkastade honom även en löjlig kritik, som
endast skulle varit värdig sådana begränsade
eftei*blivna musikkännare som plågat och
förföljt Hassler själv under bela hans liv. Han
frågade vad alltsammans egentligen betydde.
Han kritiserade inte ens, han förnekade, ban
tycktes hätskt vilja utplåna det intryck som
kompositionerna trots allt gjort på honom.
Christophe glömde i sin bestörtning att
svara. Hur skulle man orka svara på löjliga
anklagelser, som man blygs att höra då de
utgå från dens mun som man älskar och aktar.
För resten lyssnade inte-Hassler längre.
Förstelnad höll han fortfarande i nothäftet. Hans
ögon voro tomma och kring munnen låg ett
bittert drag. Till slut sade han, som om ban
glömt Christophes närvaro:
— Värsta eländet är ändå, att det inte
finnes en enda människa, inte en enda, som är
i stånd att förstå en.
Christophes själ genomborrades av rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
