Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Sådan var den man...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
325
Han vände sig liäftigt om, lade sin hand på
Hasslers oeh sade, skälvande av ömhet:
— Jag finnes!
Men Hasslers hand förblev orörlig, och
om hans hjärta en sekund spratt till vid detta
ungdomliga utbrott, tändes inte någon låga i
hans slocknade ögon. Ironien och
själviskheten togo överhand, han gjorde en lätt
bugning, på en gång högtidlig och komisk.
— I sanning högst ärad! sade han.
Han tänkte:
— Det struntar jag i. Tror du kanske att
jag förspillt mitt liv för din skull?
Han reste sig, kastade nothäftet på pianot,
gick med sina långa, sviktande ben bort till
divanen, där han kastade sig ned. Christophe
anade hans tanke och kände dess sårande
förakt; men han svarade stolt, att man inte
behöver bli förstådd av alla; några själar äro, de
allena, mer värda än stora folkmassor, de
tänka i stället för folket oeh deras tanke blir
snart hela folkets tanke. — Men Hassler
lyssnade ej heller nu. Han hade återfallit i den
liknöjdhet som var en följd av livets
avtynande inom honom. Christophe var så ung
och sund, att han ej kunde fatta detta plötsliga
omslag; ban kände dock oklart att spelet var
förlorat, ehuru han ej förmådde uppgiva
hoppet just då han varit så nära att vinna. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
