Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Snart stod Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
JEAN-CHRISTOPHE
sitt rum. Till allas häpnad begärde han sin
räkning och betalade för ett dygn samt sade
att han på stunden ville resa. Förgäves sökte
man övertyga honom om att han inte behövde
skynda sig, att tåget avgick flera timmar
senare, att det nog vore klokast att stanna på
hotellet. Nej, han måste strax gå till
stationen. Han var som ett otåligt barn. Han
skulle helst tagit första bästa tåg, blott för att
slippa undan. Han hade glatt sig åt ej endast
att råka Hassler utan även hoppats besöka
museer, höra konserter, göra bekantskaper, nu
— trots den långa resan och alla utgifter —
förtärdes ban av en fix idé: resa, resa...
Han kom till stationen. Såsom man
upplyst honom om, måste han dröja där ännu tre
timmar. Christophe åkte i fjärde klass och
kunde således ej taga ett expresståg utan ett
blandat tåg, som stannade vid varje
anhalt-station. Det hade varit fördelaktigare att
invänta ett senare tåg, som hann upp det första,
men han skulle då fått uthärda ytterligare två
timmar, och det stod han inte ut med. Han
tordes inte ens lämna stationen, han bara
väntade — en bedrövlig väntan! Beklämd drev
han omkring i stora skumma salar i en oredig
trängsel. Främmande skuggor kommo och
gingo, gledo brådskande förbi och försvunno
— alltid lika främmande och likgiltiga; ej ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
