Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Snart stod Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
329
enda bekant eller vänligt ansikte. Den bleka
dagern slocknade, elektriska lampor lyste
svagt genom töcknet likt enstaka gnistor i
natten, vars mörker tycktes fördjupas och
tätna. Christophe bidade med stigande ångest
på avfärdstimmen. Han gick väl tio gånger
i timmen och såg på tidtabellen för att åter
och åter försäkra sig om att han ej misstagit
sig. Just då ban genomläste den ännu en
gång slog honom med ens ett namn, men först
efter en stund erinrade han sig, att det var
gamle Schulz’ hemort — han, som skrivit så
varma, hänförda brev. I sitt sönderbrutna
sinnestillstånd fick lian idén att hälsa på sin
okände vän. Stället låg ej i hans väg; man
måste taga en bibana. Det artade sig till en
lång nattresa med två tre tågombyten och
oändlig väntan vid småstationer. Vad brydde
Christophe sig därom; ban beslöt
ögonblickligen att resa, följande den instinktiva driften
att haka sig fast vid någon mänsklig sympati.
Utan vidare funderingar telegraferade han
till gamle Schulz, att ban anlände nästa
morgon. Knappt hade han avsänt telegrammet
förrän ban ångrade sin handling. Han hånade
sig bittert för sina evinnerliga illusioner —
varför skulle han gå en ny sorg till mötes?
— Ja, nu var det gjort och stod ej att ändra.
Dessa tankar uppfyllde den sista timmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
