Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Snart stod Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
JEAN-CHRISTOPHE
Äntligen stod tåget färdigt. Först av alla steg
han in. Hans barnsliga oro var så stor att
ban ej tyckte sig kunna draga andan förrän
tåget satte sig i gång. Under det att
regnskurarna piskade kupéfönstret, såg han med
lättnad hur stadens silhuett utplånades mot
den grå himmeln, som alltmer mörknade. Han
tänkte nästan, att han skulle ha dött om ban
stannat längre.
Vid samma tid — ungefär klockan ses på
kvällen — kom ett brev från Hassler till
hotellet. Christophes besök hade rört upp
mycket inom honom. Hela eftermiddagen hade
han bittert grubblat däröver med ett visst
deltagande för den stackars gossen, som
kommit till honom med en sådan värme och blivit
så kyligt tillbakastött. Hassler förebrådde sig
sin ovänlighet, som egentligen endast bestått
i ett av hans sedvanliga anfall av dåligt lynne.
Nu ville ban gottgöra allt och sände
Christophe en biljett till operan tillika med några
vänliga rader, där han stämde möte efter
föreställningens slut. Christophe fick aldrig veta
något därom. Då Hassler inte såg honom
tänkte han:
— Jaså, han är ond! Så mycket värre för
honom.
Han ryckte på axlarna. Dagen därpå hade
han glömt alltihop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
