Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Peter Schulz var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
332
JEAN-CHRISTOPHE
Peter Schulz var sjuttiofem år. Hans
hälsa hade alltid varit ömtålig och åldern
hade satt hårda märken i honom. Han var
lång och något framåtlutad, huvudet var
nedböjt mot bröstet. Hans lungor voro svaga
oeh han andades tungt. Astma och katarrer
pinade ut honom. Många nätter måste ban
sitta genomblöt av svett i sängen och arbeta
för att få litet luft i det sammansnörda
bröstet. Spåren av dessa anfall stodo skrivna
i hans smala, magra, slätrakade ansiktes
smärtsamma veck. Skarpa fåror utgingo från
ögonen och skuro sig ned längs kinderna, som
voro ihåliga i följd av munnens luckor. Åldern
och krämporna hade ej varit ensamma om att
utmejsla dessa tärda drag. Livets sorger hade
sin stora del däri — men trots allt var han
inte sorgsen. Den stora munnen uttryckte en
blid godhet. Men isynnerhet ögonen gåvo åt
detta gamla ansikte dess rörande mildhet; de
voro av en genomskinlig, ljusgrå, klar färg; de
betraktade en rätt i ansiktet och dolde ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
