Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Peter Schulz var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPRORET
333
ting; man kunde i dem se in i själens
för-doldaste gömslen.
Hans liv hade varit kargt på händelser.
Sedan många år tillbaka levde han allena.
Hans hustru var död. Hon hade inte varit
särdeles god eller begåvad och inte alls vacker,
men han bevarade henne i ömt minne. För
tjugufem år sedan hade han förlorat henne
och sedan dess hade ban inte somnat en enda
kväll utan att hålla ett litet inre samtal med
henne. Han gjorde henne delaktig i allt som
hände honom. Han hade aldrig haft några
barn; det var hans livs stora sorg, och så
överflyttade han sitt ömhetsbehov på sina elever,
som han faderligt höll av; men ban mötte
sällan gensvar. Ett gammalt hjärta kan
känna sig mycket nära ett ungt hjärta, ja,
nästan lika ungt, ty det äger kunskap om
årens snabba flykt. Den unge anar ej att
skillnaden är så ringa. För honom tillhör
gubben en tilländalupen period; för resten
är han upptagen av så många närliggande
krav, att han instinktivt vänder bort ögonen
från det vemodiga mål som även hans största
ansträngningar skola leda till. Gamle Schulz
hade någon enstaka gång rönt tacksamhet hos
de elever som blivit rörda av det friska, livliga
intresse han hyste för allt som hände dem.
De hälsade på honom tid efter annan, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
