Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Peter Schulz var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
JEAN-CHRISTOPHE
var beundransvärt stort, färdigt att
kärleksfullt omfatta allt skönt i världen. Kanske
ställde han sig en smula för välvillig gentemot
medelmåttan, men hans instinkt tvekade
aldrig i fråga om det som var bäst, och om
han inte ägde kraft nog att fördöma de oäkta
konstnärer som den allmänna meningen
upphöjer hade ban alltid mod att försvara de
originella artister som allmänheten
missförstod. Hans godhet förde honom ofta vilse,
och då ban inte delade andras smak trodde
han att det utan tvivel var ban som bedrog
sig, och slutligen upptäckte ban oftast en
eller annan grund till beundran. Det syntes
honom så ljuvt att älska. Kärlek och
beundran voro lika nödvändiga för hans andliga liv
som ren luft för hans eländiga lungor. Hur
tacksam var han ej då ban erhöll ett dylikt
tillfälle. Christophe anade inte vad hans
Lieder betytt för Schulz. Han hade inte i
någon mån haft en så intensiv förnimmelse
ens då ban skapade dem. För honom voro
dessa sånger endast några gnistor, som
sprungit fram ur den inre härden; det skulle
snart springa fram nya. För den gamle Schulz
var det en bel värld som i ett slag
uppenbarade sig — en bel värld att älska! Hans
liv lystes upp därav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
