Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Peter Schulz var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
335
okänt ljus). Det fanns slutligen sånger som
ännu ingen hört, de sade ting som man längtat
efter, som man behövde; hjärtat öppnade sig
för att mottaga dem såsom jorden välkomnar
ett uppfriskande regn. Sålunda lyssnade
gamle Schulz i sin ensliga tystnad till skogens
alla fåglar, och lik legendens munk som
hänryckt sövdes av trollfågelns sång lät han åren
rinna förbi. Livets afton var inne, men ban
bevarade troget sin unga tjuguåriga själ.
Det var ej endast musiken som gjorde
honom rik, ban älskade även diktarna — de
gamla och de unga. Han föredrog sitt eget
lands skalder, isynnerhet Goethe, men han
beundrade även andra länders författare. Han
var kunnig och läste många språk. Andligen
tillhörde han samma tid som Herder och de
stora världsmedborgarna från slutet av
1700-talet. Han hade genomlevat strids- och
kampåren som föregingo och efterföljde 1870, han
hade gripits av dess vittfamnande tanke, men
ehuru ban dyrkade Tyskland, urartade ej hans
dyrkan till högmod eller inbilskhet. Han
tänkte med Herder att: bland alla högfärdiga
är den som yves över sin nationalitet en
fullständig dåre. Han tänkte även med Schiller:
att det är ett bra fattigt ideal att vilja
uttrycka sig endast för en enda nation. Hans
hjärna var ibland försagd, men hans hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
