Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han tillbringade de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
347
att äta. Salomé fick väsnas så mycket kon
ville, kan kunde ej svälja en enda bit. Han
kastade sin servett på bordet utan att vika
ihop den, såsom han annars brukade. Han
stapplade upp, sökte efter hatt och käpp och
gick ut. Hans första impuls då han erfor en
sådan lycka var att dela den med en annan,
att underrätta sina vänner om Christophes
ankomst.
Han ägde två vänner — ävenledes
musikälskare — och ban hade lyckats ingiva dem
sin hänförelse för Christophe. Det var
domaren Samuel Kunz och tandläkare Oscar
Pottpetschmidt. De tre gamla hade ofta talat
om Christophe och spelat alla de av hans
kompositioner som de kunnat få tag i.
Pottpetschmidt sjöng, Schulz ackompanjerade och
Kunz lyssnade. Flera timmar i sträck
ut-göto de sedan sin beundran. Hur många
gånger hade de ej sagt:
— Om bara Krafft vore här!
Schulz skrattade för sig själv då ban
tänkte på den glädje han skulle bereda dem.
Natten föll redan på, och Kunz bodde i en
liten by en halvtimmes väg från staden, men
himmeln var molnfri i den stilla aprilaftonen
och näktergalarna slogo sina drillar. Gamle
Schulz’ hjärta svämmade över av fröjd, han
andades lätt och tycktes ha återfått sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
