Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han tillbringade de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
JEAN-CHRISTOPHE
å sido, han förnekade dem; han ville vara
optimist, tillitsfull; han ville tro på
människorna, och han trodde. Huru många
gånger hade ej hans förhoppningar blivit
grymt gäckade; strax föddes likväl andra i
deras ställe som krossats... Han kunde ej
leva dem förutan.
Den okände Christophe blev en verklig
ljushärd. Det kalla motsträviga brev han
fick av honom borde egentligen gjort Schulz
bedrövad (kanske smärtade det honom även)
men han ville inte erkänna det, han var
så anspråkslös och begärde så föga, att det
lilla han erhöll närde hans behov av att
älska människorna och vara dem tacksamma.
Att se Christophe var en lycka som ban
aldrig vågat drömma om; ban var för
gammal att göra en resa till Rhenländerna och
det skulle aldrig fallit honom in att fordra
hans besök.
Christophes telegram kom en kväll då
han skulle sätta sig till bords. Han förstod
det inte först. Underskriften tycktes honom
obekant, och han tänkte att man misstagit sig,
att telegrammet ej var ämnat åt honom. Han
läste igenom det tre gånger. Glasögonen ville
ej sitta fast på näsan, bokstäverna dansade
för ögonen. Då han äntligen begrep vad det
gällde blev han så upprörd, att ban glömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
