Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han tillbringade de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
JEAN-CHRISTOPHE
— Vi måste underrätta Pottpetsckmidt.
— Jag ämnade mig till honom.
— Jag följer med! sade Kunz.
Han gick in och ställde ifrån sig lampan
och kom strax tillbaka. Så gingo de två
gamla vidare arm i arm. Pottpetschmidt
bodde i andra ändan av byn. Schulz och Kunz
utbytte några förströdda ord och idisslade tyst
den stora nyheten. Plötsligt stannade Kunz,
slog med käppen i marken och utbrast:
— Blixt och dunder! Pottpetschmidt är
inte hemma!
Han erinrade sig nu, att Pottpetschmidt
samma eftermiddag hade måst fara till en
närgränsande stad, där han säkert skulle
tillbringa natten och kanske stanna två eller
tre dagar. Schulz var bestört, Kunz likaså.
De voro stolta över Pottpetschmidt. De skulle
velat visa honom. De stannade rådvilla mitt
på vägen.
— Vad skall vi göra? sade Kunz.
— Krafft måste absolut höra
Pottpetschmidt, sade Schulz.
Han funderade och tillade:
— Vi få skicka ett telegram.
De begåvo sig till telegrafstationen och
författade ett telegram så långt och
inkrånglat att det nästan var omöjligt att reda ut
det. Så gingo de tillbaka. Schulz räknade ut:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
