Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
359
Han rörde sakta vid några tangenter som
bibehållit en ren ton. Christophe förstod att
det var en gammal kär vän och han sade med
tanken på Schulz:
— Ja, det har ännu vackra ögon!
Schulz strålade upp och trasslade in sig i
ett långrandigt beröm av sitt gamla piano,
men tystnade då Christophe åter började att
spela. En Lied följde på en annan. Christophe
smågnolade. Schulz följde med fuktiga ögon
varje hans rörelse. Kunz hade knäppt
händerna över magen och slöt saligt ögonen för
att bättre njuta. Ibland vände sig Christophe
till de två gamla och sade med en naiv
hänförelse, som de inte funno löjlig:
— Pass på! Är det inte vackert1? Vad
säger ni om det här? Nu kommer det allra
vackraste!... Nu skall jag spela något så
härligt att håret skall resa sig på era huvuden!
Han slutade just en drömmande melodi,
då gökklockan begynte att slå. Christophe
hoppade till och skrek i fullt raseri. Kunz
tittade yrvaken upp. Schulz fattade inte strax
vad som hänt, men då han såg Christophe
knyta näven mot den nickande fågeln och
hörde honom ropa att man i Herrans namn
skulle bära ut den idioten, tyckte han för
första gången i sitt liv att det var ett
outhärdligt buller. Han tog en stol och ville haka ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
