Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
JEAN-CHRISTOPHE
spektaklet, men var nära att falla. Kunz
hindrade honom från att stiga upp igen; han
ropade på Salomé, som enligt sin vana kom
utan att skynda sig. Hon blev belt bestört då
man i hennes armar lade väggklockan, som
Christophe själv tagit ned.
— Vad skall jag göra med den? frågade
hon.
— Vad du vill. Tag bort den! ropade
Schulz, minst lika otålig som Christophe.
Han frågade sig hur ban så länge kunnat
härda ut med denna avskyvärda tingest.
Salomé tänkte att de allesammans blivit
tokiga.
Musiken begynte på nytt. Timmarna
förflöto. Salomé sade att middagen var
serverad; Schulz tystade ned henne. Hon kom
tillbaka efter tio minuter, och ånyo tio minuter
senare. Denna gång sjöd hon av ilska, ehuru
hon först bemödade sig om att se likgiltig ut.
Hon trädde fram mitt i rummet och trots
Schulz’ vanmäktiga protester skrällde hon som
en trumpet:
— Om herrarna föredrog att få sin
middag kall eller vidbränd, så var det henne
detsamma; hon bara åtlöd deras befallningar.
Schulz ville, skamsen över uppträdet,
skicka ut henne, men Christophe brast i skratt.
Kunz gjorde likaledes och Schulz följde slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
