Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
JEAN-CHRISTOPHE
alla dessa kryddor och örter, dess mustiga
soppor, kolossala karpar, väldiga fat med
Sauerkräute, feta gäss, Mehlspeisen och
kumminbröd. Christophe berömde allt och åt som
en jätte. Han hade sin fars och farfars
förmåga att sluka en hel gås. Å andra sidan
kunde ban lika bra leva en hel vecka av bröd
och ost som ban — om tillfälle erbjöds —
kunde äta så han var nära att spricka. Schulz
var en hjärtlig och högtidlig värd och
vattnade honom träget med alla sorters rhenviner.
Kunz igenkände i honom en medbröder.
Salomés breda ansikte sken. Först hon såg
Christophe blev hon litet besviken. Schulz
hade talat så vitt och brett om honom, att
hon minst tänkt sig en ordensprydd Excellenz,
och hon mumlade tyst:
— Jaså! Var det inte mer än så?
Men vid bordet erövrade Christophe
hennes gunst. Hon hade aldrig råkat någon som
så grundligt erkänt hennes skicklighet. I
stället för att återvända till köket stannade
hon på tröskeln och betraktade Christophe,
som sade tusen tokroligheter och njöt av
varenda munsbit. Hon satte händerna i sidorna
och gapskrattade. Alla voro överlyckliga.
Det fanns endast en mörk punkt:
Pottpet-schmidts frånvaro!
— Ack, om han bara varit här! Han kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
