Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
JËAN-CHRiSfOPHË
och överlämnade sig åt lätta drömmar;
melodierna undanträngde orden. Han beundrade
Schulz’ minne. Vilken skillnad mellan denne
svage, skröplige gubbe, som bibehöll sitt sinne
lika livligt ehuru ban största delen av året
var innestängd i sitt rum och nästan hela
livet varit fastlåst i sin lilla provinsstad —
och Hassler, som ung ännu, och ryktbar, mitt
i ett ständigt pulserande konstnärsliv utan
rast genomkorsade Europa på sina
konsertturnéer och dock saknade varje intresse och
inte ville kännas vid något nytt. Schulz var
ej endast bevandrad i den nuvarande konstens
skapelser; han visste en massa saker om döda
eller utländska kompositörer som Christophe
aldrig hört talas om. Hans minne var en
djup brunn som samlat himlens rena vatten;
Christophe tröttnade aldrig på att ösa ur den.
Schulz var lycklig över Christophes intresse,
han hade ibland mött välvilliga åhörare och
fogliga elever, men han hade städse saknat
det varma unga hjärta med vilket ban kunde
dela den hänförelse som ibland nästan kvävde
honom.
De voro de bästa vänner i världen, då
gubben hade oturen att nämna sin beundran
för Brahms. Christophe greps av en hård
vrede, han släppte Schulz’ arm och sade kallt,
att den som älskade Brahms ej kunde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
