Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
365
skålar lian druckit. Båda hoppades att
Christophe skulle sätta sig till pianot och spela
flera timmar i sträck, men den nyckfulle
pojken, som kände sig pigg och utvilad, slog blott
an några ackorder, stängde pianot, tittade ut
genom fönstret och frågade om man inte
kunde företaga en promenad. Kunz visade
föga hänförelse, men Schulz fann idén
utmärkt; man borde låta Christophe se de
närliggande Schönbuchwälder. Kunz gjorde en
liten grimas, ban protesterade likväl inte, utan
reste sig strax, han önskade också visa
Christophe landskapets vackraste punkter.
De gingo ut. Christophe tog Schulz under
armen och tvingade honom att gå fortare än
han egentligen orkade. Kunz följde efter,
pustade och torkade svetten från pannan. Alla
tre pratade muntert. Folket stod i dörrarna
och såg dem gå förbi. Man tyckte att Herr
Professor Schulz var som en ung man. Då
de kommit ut ur staden sneddade de tvärs
över fälten. Kunz jämrade över värmen, men
Christophe fann luften härlig. Till all lycka
för de två gamla stannade man i var minut
och diskuterade; samtalet lät dem glömma
tröttheten. Man nådde fram till skogen.
Schulz läste upp dikter av Goethe och Mörike.
Christophe tyckte mycket om poesi, men kunde
aldrig minnas något utantill. Han lyssnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
