Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
JEAN-CHRISTOPHE
måste stiga tidigt upp för att taga samma tåg
som fört honom till staden. Han skyndade
därför att kläda av sig. Gubben hade ordnat
rummet som om hans gäst skulle tillbringa
flera månader där. I fönstret stod en vas
med rosor och en lagerkvist. På skrivbordet
låg en ny portfölj. Samma morgon hade han
låtit bära dit ett pianino. Bredvid
huvudgärden voro ett par av hans dyrbaraste, mest
älskade böcker placerade — ej en detalj som
ban inte tänkt ut i kärlek. Men det var
förspilld möda. Christophe såg ingenting, han
kastade sig på sängen och somnade strax.
Schulz sov inte. Han genomgick all den
glädje han njutit, all den sorg vännens avfärd
redan förorsakade honom. Han erinrade sig
varje ord de sagt varandra. Han tänkte på
att Christophe verkligen sov på andra sidan
den vägg mot vilken hans egen säng stod.
Han var alldeles utmattad, stel i alla leder,
tung över bröstet. Han kände att han förkylt
sig under promenaden och att ban säkert
skulle bli sjuk, men ban hade blott en enda
tanke.
— Bara det dröjer tills han rest!
Han fruktade att få en hostattack, som
kunde väcka Christophe. Full av tacksam
glädje begynte ban författa en dikt på
grundval av Sirneons ord: Nunc dimittis. Han steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
