Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
381
Han betraktade Cbristopbe för tid och
evighet. Trots sin trötthet följde ban honom till
stationen. Ett fint duggregn silade ned. Då
Christophe öppnade portmonnäen upptäckte
ban att pengarna inte räckte till en
returbiljett. Han visste att Schulz med glädje
skulle lånat honom vad som fattades, men han
ville inte begära det... Varför inte? ...
Varför vägra den som älskar en att få göra en
liten tjänst? ... Han ville det ej av
hänsynsfullhet — kanske av fåfänga. Han köpte en
biljett till en mellanliggande station och
beslöt att han skulle tillryggalägga resten av
vägen till fots.
Avfärdsstunden var inne. De omfamnade
varandra. Schulz smög tyst i Christopbes
hand den under natten skrivna dikten. Nu
stod han ensam kvar utanför kupéfönstret. De
hade ingenting vidare att säga, såsom ofta är
fallet då avskedstagandet drager ut på tiden,
men Schulz’ ögon fortsatte att tala, de släppte
inte Christophes ansikte förrän tåget gled
bort.
Vagongen försvann i en krök. Schulz
befann sig allena. Han återvände längs den
leriga, smutsiga allén och släpade benen efter
sig. Tröttbeten, kylan, den regntunga dagens
sorgbundenhet överföllo honom plötsligt.
Mödosamt nådde ban sitt hem och steg tungt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
