Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
387
lians morbror blev det en allmän rörelse.
Den blinda reste sig. Ullgarnsnystanet
rullade tvärs över golvet, bon trampade på
ar-betet, tog Christophes bägge bänder ocb
upprepade andlöst:
— Ni är hans systerson?
Alla talade på en gång. Christophe
frågade å sin sida:
— Men ni... Hur kände ni honom?
Bonden svarade:
— Han dog här.
Man satte sig, och då lugnet något
återställts berättade modern att Gottfried brukade
komma till dem sedan många år tillbaka. Vid
alla sina färder stannade han där både på
bort- och hemresan. Den sista gången
(sistlidna juli) föreföll han mycket trött, och sedan
han befriat sig från sin packe hade det dröjt
en lång stund innan ban förmått säga ett enda
ord, men man fäste sig inte så mycket därvid,
ty man var van att ofta se honom i ett dylikt
tillstånd. För resten beklagade han sig
aldrig. I de obehagligaste ting upptäckte ban
jämt en orsak till belåtenhet. Om han
arbetade hårt gladde han sig vid tanken på
att han om kvällen skulle få vila i sin säng,
och om han var sjuk sade ban, att det skulle
bli skönt att inte lida mer.
— Och det är ett stort fel att alltid vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
