Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
JEAN-CHRISTOPHE
nöjd, sade den gamla kvinnan, ty om man
inte beklagar sig tycker ingen det är synd
om en. Jag beklagar mig alltid.
Man lade sålunda ej märke till bans
illamående. Modesta — den unga flickan — som
hjälpt honom att lyfta av packen, frågade om
ban aldrig skulle tröttna på att springa
omkring som en ung man. Han log blott, ty
ban orkade inte tala. Han satte sig på bänken
utanför dörren. Alla gingo till sitt arbete,
mannen ut på åkern, modern i köket; Modesta
kom med sin stickstrumpa och ställde sig
bredvid honom och pratade. Han svarade ej. Hon
berättade, utan att invänta något svar, allt
vad som hänt efter hans senaste besök. Han
andades tungt och hon hörde honom anstränga
sig för att tala. Utan att bli orolig sade hon
endast:
— Tala inte. Vila dig! Är det skick och
fason att trötta ut sig på det här sättet.
Han försökte inte längre att tala. Hon
återtog sin berättelse, övertygad om att han
lyssnade. Han suckade djupt... Modern
kom en stund senare ut och fann Modesta som
fortsatte att tala; hon såg Gottfried orörlig,
tillbakalutad, med huvudet vänt mot skyn.
Modesta hade redan en lång stund talat med
en död!... Hon förstod att den stackars
mannen velat säga några ord innan ban dog, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
