Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
JEAN-CHRISTOPHE
att någon skulle liaft samma tillgivenhet för
Gottfried som hon själv. Hon ville för resten
inte tro att så kunde vara fallet, och
Christophe, som genomskådade henne, lät henne
behålla sin tro. Han märkte snart, att ehuru
hon förr sett på Gottfried med föga välvilliga
ögon, hade hon, sedan hon blivit blind, gjort
sig en bild av honom som inte alls
överensstämde med verkligheten; och på denna sin
egen skapelse liade hon kastat all den kärlek
hon var mäktig. Ingenting hade kommit och
stört hennes illusion. Med den djärva
säkerhet som utmäx-ker de blinda sade hon till
Christophe:
— Ni är lik honom.
Han förstod att sedan år tillbaka hade hon
vant sig vid att dväljas i ett hus med stängda
luckor, dit sanningen aldrig fick tillträde.
Sedan hon nu lärt att treva sig fram i de
omringande skuggorna och att glömma dem,
skulle hon kanske varit rädd för en ljusstråle
som silat in genom mörkret. Hon drog fram
en massa små struntsaker och pratade på ett
glatt och osammanhängande sätt, som nästan
retade Christophe. Han kunde inte fatta, att
en människa som lidit så djupt ej funnit mer
allvar i sitt lidande utan kunde ha nöje av
dylikt skräp. Han gjorde oupphörliga an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
