Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
393
Hon klagar aldrig och hon ser jämt lycklig
ut. Ibland frågar jag mig om hon vore
lyckligare ifall hon hade sina två ögon i behåll.
Ja, minsann, det finnes dagar då man hellre
ville vara som hon och slippa se allt möjligt
elände och alla möjliga usla människor ...
Världen blir värre för var dag som går..,
och ändå vore jag bra rädd om Gud skulle
taga mig på allvar. Jag fortsätter nog helst
med att se världen, hur ful den än är.
Modesta kom in och de bytte
samtalsämne. Christophe ämnade bryta upp, ty
vädret var åter vackert, men de tilläto honom
inte att gå. Han fick lov att äta kvällsvard
med dem och tillbringa natten i deras hus.
Modesta satte sig bredvid Christophe och
lämnade honom inte under hela kvällen. Han
skulle velat tala närmare med henne, ty
hennes öde uppfyllde honom med deltagande. Men
hon undvek varje tillfälle och sökte endast
fråga ut honom om Gottfried. Då Christophe
berättade saker som hon ej visste var hon
intresserad, men en smula avundsjuk. Hon
talade motsträvigt och sade inte allting, eller
om hon gjorde det ångrade hon sig strax.
Hennes minnen voro hennes tillhörighet; hon
tyckte inte om att dela dem med en annan;
i denna sin känsla erinrade hon om böndernas
kärva äganderätt. Det var henne obehagligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
