Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
JEAN-CHRISTOPHE
samma sätt som ängarna, skogarna: kela den
natur han var genomsyrad av. — Christophe
framkallade i minnet de kvällar han
tillbringat med Gottfried ute i det fria; han
erinrade sig promenaderna, berättelserna, de
nattliga sångerna. Han mindes även en
vandring som ban en gång företagit med
morbrodern — på höjden ovanför staden, en
förtvivlad dyster vintermorgon — och tårarna
stego honom i ögonen. Han ville inte somna,
han ville dväljas kvar bland minnena; han
önskade hålla en helig vaka i detta lilla hus,
fyllt av Gottfrieds ande, dit hans steg fört
honom, som hade de varit ledda av en okänd
makt. Men under det att han lyssnade till
vattnets droppande från brunnen och till
läderlappens gälla skri, övermannade den
ungdomliga tröttheten hans vilja och han somnade.
Då han vaknade sken solen. Alla voro
redan i arbete. I köket fann han endast den
gamla kvinnan och småbarnen. De unga voro
ute på åkern och Modesta hade gått för att
mjölka. Christophe vägrade att invänta
hennes återkomst; i grund och botten brydde han
sig inte stort om att återse henne. Han begav
sig i väg efter att ha bett modern hälsa de
andra.
Han lämnade byn, och vid en vägkrök
nära en hagtornsbäck såg han den blinda sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
