Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
397
på en sten. Då hon hörde hans steg gick hon
honom leende till mötes och sade:
— Kom!
De gingo över ängarna till en höjd
ovanför byn. Där låg ett litet inhägnat
blomster-prytt fält i skuggan av stora träd. Enkla
träkors voro kringströdda här och var. Hon
förde honom till en grav och sade:
— Här är det!
De knäföllo båda två. Christophe erinrade
sig en annan grav vid vilken han och
Gottfried knäfallit. Han tänkte:
— Snart blir det min tur.
Men just nu hade denna tanke ingen
bitterhet. En djup frid steg upp ur jorden.
Christophe böjde sig ned och viskade sakta:
— Låt din ande tränga in i mig!
Modesta bad med knäppta händer och
rörde tyst läpparna. Så trevade hon på knä
runt omkring graven och förde handen över
jorden, gräset, blommorna, som ville hon
smeka dem. Hennes känsliga fingrar tycktes
se, de bröto milt av några torra
murgröns-kvistar eller vissnade violer. Då hon steg upp
vilade hennes hand ett ögonblick på stenen;
fingrarna gledo förstulet över Gottfrieds namn
och vidrörde hastigt varje bokstav. Hon sade:
— Jorden är god i dag!
Hon tog hans hand och lät den stryka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
