Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
401
samtidigt. Han kände att Modesta var värd
både beundran ocb medlidande, men ban
skulle inte orkat vistas tvenne dagar
tillsammans med henne. — Han fortsatte sin väg
mellan blommande bäckar och tänkte på den
käre, gamle Schulz, på hans klara, rena ögon,
som skådat så många sorger utan att dock
vilja se dem riktigt, utan att belt omfatta den
sårande verkligheten.
— Hur ser han mig? frågade sig
Christophe. Jag är alldeles olik den idé han har
om mig. Jag är för honom sådan han vill
att jag skall vara; allting måste vara ädelt
och rent som hans själ. Han skulle inte stå
ut med livet om han såge det sådant det
verkligen är.
Christophes tankar kretsade även kring
den unga flickan, som bunden i mörkret,
envist sökte övertyga sig om att det som var
inte existerade.
Han insåg plötsligt storbeten i den tyska
idealism som ban hittills hatat, ty hos
tarvliga själar är den en källa till hyckleri och
enfald. Han fattade skönheten i den tro som
mitt i världen skapar en värld av annan art
än världen — en liten ö i oceanens brus. —
Men för egen del kunde han inte anamma
denna tro. Han vägrade att söka tillflykt på
dödens ö. Livet! Sanningen! Han ville ej
26. — Jean-Christophe. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
